Dag 1. Måns födelsedag, hotellfrukost och fullfart mot flygplatsen för att hämta Maxi som tagit sig över den stora pölen för att joina oss på vår husbilssemester.  Problemet här är att ingen av oss har tagit reda på vilket flight han kommer med, vart han mellanlandat eller en exakt tid på när han skulle landa. Vi vet inte riktigt vad vi ska ta oss till så vi ber personalen ropa ut i högtalarna att Maximilian Hjorth genast ska komma till informationen! Efter att dem ropat upp "Maxmilian Hjortee" kanske 7 gånger så börjar vi undra vart han tagit vägen.  Vi slår oss ner och försöker tänka ut hur vi ska hitta Max, som borde landat för en timme sen! Har han gått upp någon annanstans, har han ens landat eller har han blivit stoppad i tullen?? Helt plötsligt får Josefine syn på en ensam herre som såg lite förvirrad ut. Där satt han, typ 30 meter framför oss.  Problemet löst, mot California!!

Tre timmar senare står vi på en tom parkering i 25 minusgrader nedanför Breckenridge, CO. Det får bli vår första sovplats. När vi nu börjar bädda sängarna inser vi att vi bara har två täcken och inga kuddar på fyra personer. Ångesten tränger sig på när vi inser att det bara blir kallare utomhus och vi har ingen aning om det kommer komma poliser och skicka bort oss från platsen(stod en ganska stor skylt att man inte fick campa på parkeringen). Det hela slutade med att jag och Måns sov med kläderna+halsduk på, i en skedposition-deluxe. Vi hittade även vår favorit ställning, det vill säga min häl mellan hans knän.. men det är en annan historia! Josse valde att ta vira in sig i allas jackor + kläder. Max däremot var så sjukt jetlaggad så han kunde inte sova. Han valde då att smyga sig upp, ta en promenad klockan tre på morgonen i 25 minus, komma tillbaka till husbilen och skrämma skiten ur oss alla genom att banka och slita i dörren. Mardrömsnatt!

Dag 2. Vaknar upp i en svinkall husbil och äter stans torraste frukost. Måns och Maxi svidar om efter många om och men och tar sig upp i backen. Under tiden drog jag och Josse till badhuset och duschade i 40 minuter. Kändes som om vi behövde det. Efter det hookade vi upp, packade in allt i bilen och fortsatte färden mot Cali. Vid tolv på natten svängde vi av för att tanka vilket resulterade i att vi körde på en småväg i kanske en halvtimme och hamnade i det lilla samhället Emery, UT. Emery är ett praktexempel på en spökstad. Helt dött på folk, en gul sönderrostad skolbuss, en gungställning och en mack. Jag som tyckte Vällingby var tråkigt...

Dag 3. Efter en snabb frukost var vi snabbt på banan igen med bara fyra timmar kvar till Las Vegas, NV. Vet inte riktigt hur jag ska förklara denna dag. Det var nog dem fyra vackraste timmarna i mitt liv. Först dundrade vi igenom Utahs öken sen Nevadas Grand Canyon och efter det Las Vegas(vilket var det vildaste jag sett). Och nu sitter jag här i husbilen i sunny California. Åkt lite snowboard idag i 14+ och strålande sol.. ska nog avsluta allt med ett dopp i bubbelpoolen!

Sen vill jag bara säga att Måns "the driver" Andersson ska ha en stor eloge för att ha kört oss riktigt snyggt hela vägen hit! <3